BIOGRAFIK

Jag har sedan tidigt 90-tal återkommit till en liten bild av mina
föräldrar, stående i en park sommaren i London eller Hamburg 1954.
De ser unga och lyckliga ut och det syns inte att hon är gravid och ska bli lämnad eller att hon själv ska lämna barnet i fosterhem.

Ibland undrar jag hur det vore om vi tre hade blivit en familj.
Vilket land vi skulle vi ha bott i?
Eller på vilka språk skulle vi kommunicera med varandra?

Istället för urdu eller finska blev skånskan mitt modersmål.

Av den lilla bilden av det unga paret har jag genom åren gjort
många versioner. De flesta mer fördunklande än upplysande
om yttre avläsbara drag, vilket var min drivkraft.
Trots allt har jag systematiskt dolt dem på samma sätt som
de har hållit sig undan för mig.

Spånmattor bestående av tunna skivor av ngn sorts ädelträ,
löst hopfogade med trådar, erbjöd fantastiska möjligheter att
”lösa upp” motivet efter tryckningen. Att dessa spånmattor,
under min uppväxt, användes som sängskydd gav materialet
ytterligare en dimension.

Sviten av bilder på mer eller mindre dolda par avslutas med
screentrycket ”Sista paret ut”, tryckt för största möjliga tydlighet
med enbart en färg 2015.

Stockholm i oktober 2015

Lea Ahmed Jussilainen

enda fotot  av föräldrarna som par fp-gravyr tryckt på spån fp-gravyr tryckt på spån  fp-gravyr på spån fp-gravyr, spån, resårtråd screentryck screentryck ristonteknik, perforerad plåt screentryck 7 bilder inspirerade av föräldrarna screentryck, brev, foton, verktyg sommaren 1954 olika varianter från samma plåtar fp-gravyr screentryck