Vända andra sidan till

Jag har väntat länge på att få en uppenbarelse. Avsaknaden av uppenbarelsen har sysselsatt mig med att försöka förstå vad en religiös uppenbarelse skulle kunna vara i mitt fall.
Jag växte upp i en halvstor stad i södra Sverige i ett hem där det inte talades om religion.
Som barn gick jag självklart i söndagsskolan varje söndag. Kollektbössans negerpojke böjde på huvudet och tackade för våra kopparslantar och vi sjöng att Jesus älskar alla barnen, alla barnen på vår jord, både gul och vit och svart, gör detsamma har han sagt…..

Jag var brun och har sedan dess verkligen försökt bli religiös.

Jag är nu en mogen kvinna som fått lämna barndomen bakom mig utan vare sig frälsare eller frestare, strävar mig fram, märkt av en neurologisk diagnos, förlusten av min livskamrat och arbetar på i ett kärvt kulturklimat.
Jag stod ut med min barndom i en mix av kristen moral, att vända andra sidan till och att Kristus dog på korset för våra synder. Logiken i detta har fått mig att tro att allt lidande har en mening. I unga år kunde jag tro att någon slags kompensation utlovades till den som en gång vandrat i dödskuggans dal.
Till mina barn har jag inte haft någon tro att förmedla, men Pär Rådström har sagt: ”Vi ska inte ge barn något att tro på utan en solid grund till tvivel”.
Senaste åren har jag arbetat främst med material ur skriften OM KRIGET KOMMER från 1961, en instruktionsskrift i efterkrigstidens förtecken med bilder avsedda att skapa trygghet i kaotiska situationer.
I utställningen visas Jungfruns val, Vissen venus och Kostbara ädelstenar talar sanning, en svit religiösa tolkningar av boken ”Skapelsens sedelärande samtal” tryckt i Stockholm på 1460-talet när medeltidens värderingars råder.

Jag som Hanuman, en parafras på en bild av den hinduiska apguden, Hanuman där han öppnar sitt hjärta och avslöjar att han där gömmer två andra gudar- Rama och Sita. I min version visar Hanuman i deras ställe, mina riktiga föräldrar som jag inte växte upp tillsammans med, den enda bild som finns med de två tillsammans.

Temat Min elektriska hjärna har blivit ett ämne som jag bearbetat efter att jag fått min diagnos. Hjärnelektroderna och elektricitetens alstrande kopplat till kropp och livets mening återkommer och kopplas samman genom hela utställningen Vända andra sidan till.

Texten fanns med på utställningen "Vända andra sidan till" på Nationalgalleriet i Stockholm, 17/3 – 22/4 2012

24_web-retusch-badvattnet.jpg
 Badvattnet     
24_hanumellan.jpg
 Jag som Hanuman   Etsning 2011 
24_009.jpg
 Livlös till uppsamlingsplatsen   Etsning 2012 
24_010.jpg
 Skadad till uppsamlingsplatsen   Etsning 2012 
24_007.jpg
 Nationalgalleriet     
24_008.jpg
 Nationalgalleriet